Det var stor uppståndelse. Nu skulle det ske, nyinvigning av ett kapell i utskärgården som stått öde i decennier. En timmes resa i öppen sjö. Mycket folk, en extra turbåt inhyrd och dubbla morgonturer för att få med all mat, predikanter, en mobil orgel ska med, matsäckskorgar – heldagsplanering i ljuv försommar.
Det blåser 7-8 meter i sekunden på utresan, lite saltvattenstänk, bra fotoväder, alla glada, lätt fotvandring genom skogen till kapellet. Allt är minutiöst förberett, då kyrkklocka saknas placeras en blåsorkester med manskör i kyrktornet för att kalla till samling.
Invigningen går som smort, som rutschkana på Oljeberget, efteråt förfriskningar och överlämnande av minnesgåvor. Leenden stora stora som marulkskäftar, barn busar i grönskan. Av vindstyrkan märks ingenting, lummiga träd ger lä. Flera hittar stor karljohansvamp i skogen.
Dags för avresa mot kvällen. Nu ska sista matsäcken betas av, losskastning, någon skickar runt en flaska blåbärslikör som ska vara bra mot sjösjuka. Vinden har ökat, men vad som är värre, sjön kommer in på låringen och ger långa, sugande krängningar. Snart är hälften av däckspassagerarna passiviserade, hur det ser ut för kabinfolket kan man enbart föreställa sig.
Då kommer blåsorkestern med manskör ut på akterdäck, tar spjärn mellan frälsarkransar och livflottar, och stämmer upp – Titanicpsalmen Nearer my God to thee, Närmare Gud till dig.
Illustrationer: Willand Ringborg
