Terschelling - en ö som har mycket att berätta

Uppdaterat: jun 27


Där floderna Eider, Elbe, Weser och Ems rinner ut i Nordsjön ligger de Frisiska öarna. Utanför den nordtyska kusten, nära den danska gränsen går dessa under benämningen Nord Frisiska öarna. I deltat mellan floderna Weser och Ems ligger de tyska Ost Frisiska öarna. Floden Ems utlopp bildar gränsen mellan Tyskland och Holland. Söder om Ems ligger de holländska Väst Frisiska öarna. Det är dessa öar som denna artikel handlar om. I vattnet mellan fastlandet och öarna Vlieland, Terschelling, Ameland och Schiemonikoog ligger det s.k.Vadehavet.

Det bästa sättet att komma till Terschelling är med egen farkost alternativt med färjan från Harding. Cirka 4 000 personer är fast boende på Terschelling. Siffran ökar till cirka 20 000 personer under turistsäsongen. Två provinser delar ön och i tidernas början var det fattiga människor som bodde här. Idag är det tvärt om. Kontakten med fastlandet görs bäst med båt från Harlingen. Turisterna kommer därför att på ön erbjudas ett unikt lugnt och stilla liv med fin natur att vandra i. Ett intressant äventyr är med häst och vagn i lugn takt rulla ut på sanddynerna vid lågvatten. Parkera vid sanddyn och njuta av den medhavda picknicken och blicka ut över de oöndliga sandbankerna.

Under segelfartygens tid blev invånarna glada när en fullriggare lastad med värdefull last från Asien händelsevis navigerade fel och gick på grund eller förvirrat sig in i Vadehavet. Med ett starkt tidvatten och hårda vindar kunde fartyg lätt komma på drift. Helt i stil med taktiken som svensken Lasse i Gatan, adlad Gatenhielm, som på majestätets uppdrag riggade falska fyrljus för att få danska fartyg att gå på grund, riggade öborna på Terschelling upp falska fyrljus som ledsagade fartygens befälhavare på grund. Sedan följde vrakplundring som ett välkommet tillskott i öbornas magra börs. Förr var det fattiga människor som bebodde öarna i motsats till idag där turiterna bidrar till en mera stadd kassa. Det ligger ungefär 250 vrak kring ön. En sportdykarnas gefundenes fressen. Dykarna letar fortfarande efter guldtackorna som 1799 gick till botten med fregatten HMS Lutine. Leta under sanden. Lycksökarna lyckades bärga skeppsklockan och den hänger nu i den stora hallen Lloyds of London. När fartyg förklaras a total loss ringer föräkringsmäklarna i Lutines skeppsklocka.

Men den farliga kusten och sandbankar som flyttar på sig behövs lotsar som kan föra fartygen förbi farorna, också en bra inkomstkälla för öborna. Andra öbor ser det som ett kall att vara livräddare när likväl fartygsolyckan kommer. Det berättas att en gång strandade ett fartyg, som inte hade lots ombord och lasten som bestod av stora tunnor flöt iland. Ryktet spred sig och byborna skyndade till stranden i tron att det var whiskey i tunnorna. Under transporten mot staden råkade en av tunnorna gå sönder och ut rann tranbär, vaccinium oxycoccos. Byborna blev tämligen besvika och i vrede slog de sönder tunnorna. Detta vredesutbrott blev till stor lycka för senare släktled därför att öns klmat och jordmån bidrar till att det växer tranbär överallt. Fartygshaveriet blev till en lukrativ affärsidé. Idag tillverkas utsökt god transbärssylt - cranbeery yam. Tranbär lär vara välgörande mot urinvägsinfektioner.

Den västra delen av by brändes av engelsmännen 1666. Inkräktarna ville därefter erövra den östra delen och döda alla män. På väg österut mötte erövrarana en äldre dam och frågade henne hur många soldater som fanns i byn. Hon svarade they stand by ten and lie by hundreds eller Ze staan er met honderden maar liggen er bij duizenden. Britterna retirerade i bara förskräckelsen men begrep inte att de som stod upp levde och de som låg var män som länge legat begravda i den närbelägna kyrkogården Seerijp-Stryp. Efter detta blev kvinnan kallad Stryper Wiefke och står staty på ön. På torget står en annan staty. En frisisk kvinna spejar ut över havet efter sin äkta hälft som är ute och fiskar. Inte långt därifrån ligger kyrkan där många fiskare vilar som tragisk följd av andra världskriget.


Polarfoskaren Willem Barentsz är född på ön och sjöbefälssskolan är uppkallad after honom. Anledningen till mina besök på ön har varit att i några dagar med WMU elever få studera hur skolan administreras. Ungdomar från hela Holland kommer hit för att lära sig navigera, äta tranbärssylt och hantera stora fartyg som med holländsk flagg transporterar laster mellan världens hamnar. Erskone Childers skrev 1903 boken The Riddle in the Sand där miljön för händelserna är de ost Frisiska öarna. Boken betraktas som den första och fortfarande en av de bästa spionromanerna helt i stil med Ian Flemmings böcker. Boken handlar om hur England kunde motstå en invasion från väst. A book that may have changed history - and still thrills today.



Artikeln har tidigare publicerats i Malmö Travellers Clubs tidning Hänt 3-4, 2016