...kakbak som kultur
Förenta Nationerna vårdar, värnar och främjar goda intentioner och hedrar motsvarande ansatser. En av de minnesvärda är att 2011 upphöja kafékulturen i Wien till världsarv. Detta efter att Österrike nominerat och världssamfundet accepterat denna upphöjelse. I Wiens kafékultur skedde det stora uppsvinget under 1800-talet med det Habsburgska imperiets Österrike-Ungern tillgång till Alpernas, Svarta Havets och Medelhavets dofter och frukter skeppade in till Wiens konditorier. Kaféerna fick respektabla lokaler, högt i talk, ljuskronor, musikkapell och plats för tidningsläsning.
Kulturarv enligt FN
FN har gjort en lista över arkitektoniska världsarv, sen länge välkänd, pyramiderna och
kinesiska muren, Drottningholm och Skogskyrkogården i Sverige. Detta uppdrag sköts av
UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization). Men bara
sevärdheter, det räcker inte, vid UNESCO:s generalkonferens år 2003 antogs konventionen
om tryggande av det immateriella världsarvet (Intangible World Heritage). D.v.s muntliga,
expressiva eller tysta traditioner (dans, berättande, sång, manuella utföranden). Det ligger,
intuitivt, något genuint positivt att lyfta ideell ”tyst erfarenhet” som oskriven traderas relativt
obemärkt över tid, och göra den visibel. En begränsning är att hantverk i allmänhet inte godtas, då skulle förslag om lokalt krukmakeri eller bandväveri översvämma som kandidater och devalvera världsarvsbegreppet. Sen tillkommer det respektive regering att välja ut bland förslagen och nominera till FN.
Sverige som baknation
Institutet för folkminnen fick uppdraget att sortera förslag till kulturarv och de bara rasar in, - nyckelharpa, luciafirande, fäbodkultur, beridna högvakten, studentspex, flera hundratal. Inom det väsentliga området matberedning kan nämnas pitepalt, smörgåsbord, surströmming och kroppkakor. En framskjuten ställning intar då förslagen till bakverk, polkagris, semla, pepparkaksbak, julekaka och fikatraditionen i allmänhet. Men inget hjälper, förslagen kommer inte vidare.
Ingen nationalism
En sak är att förteckna immateriellt kulturarv, en annan att föreslå detta till FN. Norge friskar
på och får folkmusik och träbåtsbyggeri upptaget, Finland bastubadandet.
Svenska regeringen är högst tveksam, sen 2006 har bara ett enda förslag förts fram. Det som
passerade nålsögat är inget representativt kulturarv i sig, utan en metod för att vidmakthålla,
som ett gott svenskt exempel och förebild för andra: - En sagotradition vinner på att sagorna
berättas och att man gör en sagostig! Regeringen talar klarspråk 2017, Per Ohlsson Fridh är statssekreterare på kulturdepartementet: ”Det är ganska många gånger problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan. Det tycker vi, i nuläget, att det inte finns anledning att göra, att inordna dem i en sådan typ av värdehierarki.”
Svensk revansch – Budapestbakelsen
På ett sofistikerat och närmast omärkligt sätt kommer ändå svensk konditorikultur in i världsarvsfamiljen, via Österrike. Så här ligger det till. Vem har inte fått munnen att vattnas i åsynen av en Budapestbakelse? Efter ett recept som vandrat vägen fram till vårt kaffebord från Budapest via Wiens konditorier? Det är en halv sanning, och visst är basen en habsburgsk marängbotten med hasselnötsmjöl, den hittar vi i flera tårtor i Wien. Men resten kommer från Vetlanda. Konditor Ingvar Strid rullar marängbottnen runt frukt och hasselnötter. En avancerad form av klassikern svensk rulltårta, som sen dekoreras med florsocker och chokladsprits, skärs vackert i lagom bitar. Så kan kanske stackars Sverige tillgodoräkna sig lite av glansen från världsarvet Wiens kafékultur genom bagare Strids innovation. Det brukar kallas lånta fjädrar.
Den 1 maj är Budapestbakelsens dag. Det har ingenting med arbetarrörelsen att göra.