"Det är paprika, jag lovar dig. Jag är helt säker på det", säger min kompis Katrin när vi fått in maten på fiskrestaurangen i Lima. På vackert porslin blir vi serverade en fiskgryta med ris som är vacker dekorerade med, just det, "paprika". Det ser fantastiskt gott ut. Jag sätter gaffeln i fisken och prövar en bit. Verkligen gott!
Jag tar lite paprika ihop med nästa bit som jag stoppar i munnen. Jag börjar tugga och känner genast hur det liksom börjar brinna i munnen. Jag nyser, gråter och får hicka i samma sekund.
Jag torkar tårarna och försöker mildra ut det superstarka med ris som är dränkt i den redan kryddiga chilisåsen. Inget bröd och ingen mjölk finns tillgänglig. Det ska ju vara det bästa för att mildra chocken av chili har jag läst någonstans. Jag tar en rejäl klunk med öl. Det hjälper väl sådär. Efter ungefär 5 minuter börjar smaklökarna bli normala igen. Jag har just prövat "roccoto". En typ av chili med en massa sting i. Det är starka grejer det för en skandinav. "Ingen mer "paprika" för min del, Katrin", säger jag när hettan i munnen har lagt sig. Vi skrattar gott och länge.
