Något som man kan sakna ofantligt mycket mellan varven är ostbågar. Särskilt som utlandssvensk. Det finns inte någon produkt som kan jämföra sig med de svenska ostbågarna. Så är det bara. Det finns väl ostbågar i de flesta länder, men inga som kan leva upp till de svenska. Det finns ju två märken som man kan välja mellan, det vet ju alla. Och att det ena märket är mycket bättre än det andra, det vet ju alla med. Filmkvällarna när man var ung talar sitt tydliga språk. Det vara liksom bara ett snacks som gällde.
Nu när det är corona-tider och isolering så har man inte kunnat åka hem till Sverige och köpa på sig, som man brukar, av alla gottesaker. Mat och godis som man älskar över allt annat och proppar bilen full med, när man varit på släktbesök. Nu är det tomt i vårt förråd på svensk mat.
Jag tog saken helt enkelt i egna händer och köpte en gigantisk kartong fullproppad med svensk mat från en online-butik för oss utlandssvenskar. Där var den - min påse med ostbågar- men där fanns också annat godis som polkagrisar, choklad och saltlakrits. Jag förklarade för barnen att om de åt upp något innan julafton då skulle jag gå i taket. De nickade och förstod. De skulle inte äta upp mammas svenska godis. Absolut inte.
Dagen därefter så kommer några av min sons kompisar hit. Tre killar i 10-års åldern som spelar dataspel och kollar på TV. "Får jag ta med lite snacks?", frågar min kille. "Givetvis", svarar jag och häller upp inhemskt godis i en skål. Hunden försvinner tillsammans med killarna till övervåningen och hon vet ju hur man gör när man tigger mat. Vad jag missat är att min son tar med sig min enda påse med svenska ostbågar. Den var oöppnad men som efter 10 minuter är tömd. Det är inte ens någon som reflekterar över att de har sluffsat i sig svenskt guld. "Ostbågar är ju inte godis, mamma", försvarar han sig med. Det värsta i historien är att de matat hunden med ett antal också. Jag fick inga alls, och på något sätt så kunde jag inte bli riktigt arg heller. Han hade ju faktiskt frågat om lov.
