Belgare tar gärna lite tid på sig innan de vågar fråga vart man kommer ifrån. De står lite närmare, dröjer sig kvar lite och låtsasglor tre gånger på en tomat. Sen slår de till. Oh är det nåt skandinaviskt språk? De är jättestolta över att ha förstått att det just rör sig om ett nåt så exotiskt som ett skandinaviskt språk. Jo det stämmer, jag kommer ifrån Sverige. Och nu händer en av två saker. Antingen blir de helt upphetsade och vill gärna berätta allt de vet om Sverige och hur fantastiskt där är och att de känner nån som varit där och berättat att där minsann är precis så vackert som de trott. Eller så säger de att där nog är fint men att de aldrig varit där för ingenstans är så bra som i den lilla by där just de bor. Och alltid har bott. Och alltid kommer att bo. Och aldrig semestra ifrån.
Det finns nämligen två sorters Sverigeälskande belgare (för alla belgare är ändå rörande överens om att Sverige är fint, vackert och bra på alla sätt. Utom möjligtvis när det gäller corona). Den ena semestrar och tar gärna bilen med pick och pack och drar iväg över diverse gränser för att slå upp sitt tält på svenskodlad camping mark. Den andra tvivlar starkt på att det finns nåt som kan vara värt att lämna mamma i grannhuset för. Men hade nog tyckt det var fint om man bara hade åkt dit.
En gång i kön i affären där jag stod med barnen som uppförde sig som barn under en sockerabstinens brukar göra när det finns godis överallt men mamman vägra ge vika och köper just precis ingenting. När jag tröttnat på gnällandet och klagandet och självömkandet så vände jag mig om mot barnen (att vända ryggen till hjälpte inte alls):
NU FÅR NI FAN TA OCH GE ER!! OM NI INTE SLUTAR UPPFÖRA ER ILLA OMEDELBART SÅ BLIR DET MINSANN INGET GODIS PÅ FLERA VECKOR!! LÄGG AV MED ERT JÄKLA GNÄLLANDE, DET ÄR INTE SYND OM ER!!
Då harklar sig tanten bakom mig. Hon som förföljt mig ett par varv runt grönsaksdisken för att tjuvlyssna på en konversation hon inte alls förstod. Men nu se ni, nu var modet samlat och hon vågade äntligen fråga; ursäkta, men är det inte svenska? Jo, sa jag andfådd med knallröda kinder, fortfarande i upplösningstillstånd. Det låter verkligen så glatt och lyckligt, sa hon. Kanske därför barnen ibland skiter i vad man säger. De tror jag är glad.