Nyårsafton. Nyår. Ett helt nytt år. Jag älskar nyår! Bara tanken på en ny början får mig att fyllas av hopp och glädje. Mina drömmar får en nystart och allt känns plötsligt möjligt. Den första januari. Dagen som sträcker ut sig som ett blankt canvas utan att endaste fotspar i den snövita ytan. Man kan gå åt vilket håll man vill. Visst är det väl underbart? Valmöjligheter i det oändliga. Jag älskar att göra mentala listor på allt nytt som jag vill genomföra. På alla drömmar, nya som gamla, jag vill förverkliga. Hela jag fylls av en jäklar-anamma-anda som jag inte skulle kunna ignorera även om jag försökte. Det är nu det kommer att hända. Allt det där som jag drömt om. Artister från fjärran hör av sig för att få sjunga in mina dammiga sångtexter. Bokförlagen får ta i med hårdhandskarna för att komma först med sina lovord och komplimanger för mina barnsagor. TV kanske till och med hör av sig för ett bakprogram. Jag lovar att se om jag har tid. Är ju rätt upptagen med boksignering och diverse internationella stjärnmöten. Vältränad blir jag också. Det hinner jag tydligen med. I min mentala drömvärld är jag alltid nästintill träningsexpert. Där kan jag lätt springa milen på långt under timmen, har rutor på magen och allt dalleridaller tränas bort på ett kick. Innanför pannbenet kan jag lägga till ett stort H till min verkliga, hjärndimmiga ADD. Jag fylls av ett uppriktigt lyckorus över allt som hända skall. Ett år av solklar success. Men så tror jag ju på tomten också.
Sen kommer 1 januari. Årets mesta pizzadag. Det där med nyfunnen sundhet stupade redan i startblockarna. Man kan fortfarande ta sig samman och tänka bort 1 januari. Man måste ju inte räkna den första dagen. Den 2 januari känns genast som en mycket bättre dag att börja med allt det där som börjas med skall. Sen springer barnen igenom drömmarnas rike och prickar sönder alla ihopfantiserade bubblor av egentid och det där med magrutor får vänta lite. Kanske nästa månad. Texter av olika slag grävs upp ur diverse lådor. Samtliga bokförlag skickar autosvar med varsitt nej tack och det där med internationellt låtskriveri låter sig vänta på eftersom det inte kommer svar från någonstans. Ändå lever drömmarna kvar. Igenomläsning av gammal text leder till inspiration för nytt. Barnen utropar mig till deras favortiförfattare om än aningen partiska efter att ha blivit lovade nybakade kakor. Plötsligt tar allt det där mentala fart igen. Solens strålar börjar tina och lyser allt starkare. Himmlen blir oftare klarblå och vinterjackan kan hängas upp där vårjackan plockas fram. Promenaderna gås med lättare steg och barnaprotesterna till att ”bara gå ut och gå”, aningen tystare.
Jag småräknar lite på min telefonkalender för att se när jag nu måste påbörja med min sundhet för att imponera på augustistranden. Har lärt mig ungefär noll procent av föregaende års beräkningar. Dess floppar spelar ju ända ingen roll. Det var ju detta året som alla drömmar skulle slå in.
Det är i drömmarnas värld jag får min egentid. Där följer både man och barn mitt välskrivna manus. Verkligheten tyr sig aningen annorlunda. Märkligt.
Men ändå, det är ett nytt år och allt är möjligt. Och det är i år som jag slutar vara den skrivande versionen av den falsksjunangde idoldeltagaren vars tondöva mamma sägs ha sagt: ”du sjunger så fint”. Detta året blir äntligen mitt sätt att skriva eftersökt. Detta året passar jag in i mallen. Detta året slutar bokförläggarna att skratta åt mitt nerskrivna barnasinne. Detta året hör jag mina sångtexter sjungas på radion. Det är dettta året som alla nyårsdrömmar slår in. Sånt känner man ju. Magkänslan ni vet.
Man ska ge plats i sitt liv för magi. Annars kan det inte hända. Och det vore ju synd.
Gott Nytt År!
Läs också: Den magiska hallen
